Om

 



 Denna blogg handlar om hur jag lever mitt liv tillsammans med min man i utkanten av en liten by på Kreta.

  


Jag hoppas intet.                                                                                         Jag fruktar intet.                                                                                        Jag är fri.

Nikos Kazantzakis

Presentation


Senaste inlägg

Sista veckan.

Jag sitter här på balkongen och tittar på det fina gamla huset här intill. Det var vårt lasarett här i Norrköping i många år tills de byggde ett nytt en bit utanför staden.

Tänk vad mycket minnen jag har därifrån! Det bästa minnet är när jag födde min son där för 50 år sedan, inte kunde jag ana då att jag skulle bo här i framtiden.

Det tråkigaste minnet är när min pappa avled i en sal där inne. 

Många operationer har jag fått gjorda där. Den som jag minns mest är när min mamma och jag opererades för gallsten på samma dag. Vi låg på samma sal i sängarna bredvid varandra, mamma var 63 år och jag var 26 år.

Nu är här skolor, förskolor och olika kontor samt en matvarubutik.

Det börjar bli kallt här så det är snart dags att fara hem till Per och katterna. Jag fryser mest inomhus för vår hyresvärd snålar verkligen med värmen.

Jag har gjort de saker jag tänkt förutom att åka till Stockholm, det är inte läge i dessa coronatider.

Astamakontrollen gick bra och jag fick också en andra spruta mot lunginflammation. Sköterskan vägde och mätte mig och tänk jag var precis lika lång eller kort som jag varit sedan jag blev vuxen. Många äldre krymper ju på längden. Vikten var dock inte densamma.

Det var så annorlunda att besöka vården här jämfört med på Kreta, här har varken personalen eller patienterna munskydd och ingen kollar tempen innan man får gå in. Man litar på att människorna följer reglerna.

Jag är klar hos tandläkaren och är så nöjd med jobbet, ett par fula kronor har ersätts med nya så nu ler jag hela tiden.


Här hemma är det rent och fint för jag beställde storstädning av en firma som var här en dag förra veckan.

Löven börjar bli röda nu så snart är det höst på riktigt.

Hemma.

Jag är hemma och pysslar ganska mycket.

Så här brukar min frukost se ut, yoghurt med bär av något slag och grekisk honung samt frukt och te.

 Enkelt och gott till lunch, färdigköpt paj med sallad.

 Kantareller tröttnar jag aldrig på.

 Kyckling med grönsaker ibland.

 En dag hittade jag grekiska ostpajer på Lidl.

 Köket har fått en ny taklampa.


 Hyresvärden har satt in ny kyl och frys för kylen slutade fungera.


Jag har änglar här också.

Så länge sedan.

Oj vad det är länge sedan jag skrev, jag är kvar i Norrköping. 

Jag tar det ganska lugnt och träffar inte så mycket människor på en gång för man måste ju vara försiktig. 

Några trevliga restaurangbesök har det blivit, både min son och sonson hade fyllt år i sommar. Sonen 50 år och sonsonen 25 år så det firade vi tillsammans. Det är lätt att hålla avstånd för det är väldigt lite gäster på restaurangerna.

Min systerson med fru hämtade mig en dag och vi åkte till Arkösund där de bjöd mig på middag och därefter blev det kaffe på deras sommarställe. Vilken härlig dag och vilken stor squash jag fick med mig hem.


Mina bröder Lasse och Lennart har jag haft lyckan att umgås med. Min svägerska Agneta som blev änka när vår bror Roland lämnade oss i somras har jag också träffat. Han fattas oss!

Min kära väninna Inga-Lill och jag har gått härliga promenader, fikat och ätit tillsammans ibland.

En dag fick jag besök av Anne-Marie som är en god vän från Stockholmstiden. Det var en regnig dag men vi hade trevligt ändå. 

Vi promenerade nästan 1,5 mil och besökte också ett museum innan vi avslutade med middag på en Grekisk restaurang som heter Santorini.

Jag tog inte så många bilder från vår promenad eftersom det regnade.

 En häger landade på en liten ö mitt i det forsande vattnet i Motala ström.

och 

Nostalgi.

Det är så trevlig att ha tid att gå igenom och titta på gamla  minnen och bilder. 

Det här är från mitt första jobb, jag var 16 år när jag började där. 

Först paketerade jag smörgåsmat och sedan gick jag en kurs där jag lärde mig stycka kött som skulle paketeras och säljas i butikerna. 

 


 34 kr kilot för oxfilé, ja det var säkert dyrt 1967.


 Så här unga har vi faktiskt varit en gång. 


 Jag har klippt mig hos en jätteduktig frisör här, han klippte fram självfallet i håret. 

Nu är det så lättskött, bara att låta det självtorka. 


 Jag brukar inte tycka att jag är lik min mamma men på den här bilden ser jag likheten. 

Mamma var 55 år här, nog såg kvinnorna äldre ut förr. Kanske inte så konstigt igentligen, mamma hade fött 9 barn. 

Skönt med semester.

Jag har det skönt på min semester, latar mig och promenerar mycket, ofta tillsammans med min goda vän Inga-Lill. 

Jag är försiktig och håller avstånd förutom hos tandläkaren där jag påbörjat ett ganska stort jobb. Det är ett par kronor som skall bytas ut. 

Pa en av mina promenader såg jag de här vackra näckrosorna, det ser ut som en målning av Monet tycker jag.  

De har väldigt vackra skräpkorgar här i Norrköping. 

Parkerna är så vackra här. 


Den här lilla fjädern låg på fönsterbrädan i sovrummet en dag, kanske en hälsning från någon.  

Äldre inlägg