Om

 



 Denna blogg handlar om hur jag lever mitt liv tillsammans med min man i utkanten av en liten by på Kreta.

  


Jag hoppas intet.                                                                                         Jag fruktar intet.                                                                                        Jag är fri.

Nikos Kazantzakis

Presentation


Senaste inlägg

Visar inlägg från oktober 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Så var det gjort!

70-årsdagen överstökad! Det var länge ovisst hur det skulle bli, på Kreta eller i Norrköping.

När det blev klart att jag inte kunde åka tillbaka innan födelsedagen bestämde jag mig för att bjuda barn, barnbarn och några nära och kära på middag på restaurang.

Det var bara att ta på sig finklänningen och se glad ut. 

Det blev en jättetrevlig eftermiddag med god mat, trevligt sällskap, många fina presenter och blommor.

 

 

Restaurangägaren klädde ut mig i tiara och Svenska flaggan.
 

Tusen tack till alla som var med eller uppvaktade mig på annat sätt!
 

 

 


Full fart i köket.

Det känns skönt att komma igång och kunna göra lite hemma när vädret är tråkigt.

På förmiddagen tog jag min rullator, jag får ju inte bära något, och körde iväg lite skräp till återvinningsrummen. Därefter till affären för att fylla på matförrådet.

Jag gjorde sedan kalops som fick koka så den blev så där härligt mör.

 

Därefter bakade jag en äppeltoscakaka. Jag har inte smakat den men den ser god ut.
 

Jag hade fortfarande energi kvar så jag tog därefter en promenad på 3,65 kilometer.
Nu pustar jag ut i soffan.

Alla är inte glada.

Jag känner mig så glad för i morgon kommer Per hem! 

En som inte är glad är Delta, hon känner på sig att husse skall åka och vill vara nära hela tiden.

 

 

Katterna får det bra när extramatte Bita sköter om dem men inget är som husses knä.


Naturfenomen.

Så otroligt vacker himlen var igår kväll! Jag tog bilden från balkongen.


Det var en härlig dag igår, jag fick besök av min väninna Anne-Marie från Stockholm. Hon var ju här och hjälpte mig och bodde hos mig första veckan efter operationen

Då var jag inte så kaxig så hon tyckte det var roligt att se hur pigg och stark jag blivit. Vi promenerade massor och fikade och åt jättegod lunch.
Jag orkar gå nästan hur långt som helst, igår blev det säkert 9km.

Det börjar bli kallt här nu, på morgnarna brukar det vara runt +5 grader och på dagarna 10-12. 

Tiden går ganska fort men jag känner mig ensam ibland, särskilt på helgerna. Snart får jag förhoppningsvis åka hem och leva tillsammans med min kära make och våra katter. Hoppas det är lite värme kvar när jag kommer.

En grym värld.

Nog är det otroligt hur grymma människor kan vara! Det gör så ont att läsa om det som händer i Syrien. 

Landets ledare låter bomba sjukhus och hjälpsändningar till utsatta människor. Jag läste att sju av de tio sjukhusen som fanns i Aleppo är bombade och raserade. Läkarna försöker rädda människor som skadats och just då träffas sjukhuset av bomber.

Det är svårt att tänka sig in i hur det kännas, jag tänker på det när jag besöker sjukhuset för vård och undersökningar. Man skall ju känna sig säker på ett sjukhus.

Jag tänker och läser ganska mycket nu när jag har gott om tid. Den här dikten fångade mig, den passar så bra nu tycker jag.


 Jag önskar alla andra det bästa som jag vet.

 Jag kan ju inte be för dem i all min gudlöshet.

 Men skulle jag försöka, då tror jag att det kom:

 Låt inte någon finnas till som ingen tycker om!

 Om människor är ringa och fattiga - än sen,

 om bara de blir älskade , åtminstone av en.

 För rikedom och ära det låter kanske bra.

 Men kärlek är i alla fall det enda vi vill ha.

Anna Greta Wide

Äldre inlägg

Nyare inlägg